Kommer ni ihåg mina vänner?

De som placerade ut fyndiga skyltar längs vägen. Gissar att många av läsarna springer på samma sträcka också och har fått ta del av roligheterna. Under sommaren och hösten har jag nästan varje morgon jag sprungit förbi fått hejarop från byggarbetarna. Mest brukar vår kommunikation gå ut på att jag vinkar och ropar gomorrn, och snubben i hyddan ropar ÖKA! ÖKA! ÖKA! Men ÖKA då! Nu har jag börjat öka lite innan jag kommer dit, för så där vanligt springer jag rätt släpigt så det skadar väl inte att öka lite.

Förra veckan var byggjobbarna på fråghumör och jag hann i farten berätta vart jag springer, nästa dag hur långt jag springer, och två dagar efter hur ofta jag springer. Mycket trevliga konversationer.

För ca ett år sedan hade jag en annan kompis på min springväg. Vi möttes så gott som dagligen, ofta två gånger per dag, och började efter en tid säga hej till varann och det var trevligt med ett leende halvvägs in i passen och jag sträckte lite extra på steget. Han försvann spårlöst på vårkanten. Jag brukar fundera ibland vart han tog vägen. Min konklusion är att han nog bytte arbetsplats.

Jag borde verkligen hitta fler kompisar längs vägen för det verkar ju få mig att sträcka på steget, öka på ordentligt, se extra glad ut, och om kompisen så kräver – hoppa grodhopp för allmänhetens beskådan.

Under semesterveckorna har träningen sett väldigt annorlunda ut än vad den normalt gör. Förutom att jag (får jag erkänna) tränat sämre än vanligt för att vara semester då jag har svårt att prioritera träning när jag inte är hemma och inte bara har den egna agendan att utgå ifrån, men själva passen har också sett annorlunda ut. Det har varit längre pass när jag väl fått in dem, ofta längre än en mil, men alltså väldigt mycket mindre frekvent. Styrka i samband med löpning, som enskilda pass eller som vakna upp aktivitet. Fastän träning och löpning är väldigt roligt har det varit svårt, ja lite jobbigt för mig att komma mig för.

I min vanliga vardag med jobb och transportlöpning så blir det ofta kortare och snabbare pass på 7-8km, ofta två gånger per dag med minst en vilodag under helgen. Styrka på kvällarna när jag kommer hem. Inga direkta barriärer; man måste ju ta sig till jobbet och hem igen och tiden för att koppla på och koppla av skallen behövs. Passen får gärna gå snabbt, och det är inte det faktum att jag vill springa just snabbt som drar, utan det att jag vill ta mig från plats a till b snabbt.

Så klart är det skönt med semester, roligt att vara ut på resor osv, men träningen känns för mig absolut bäst när jag är inne i de vanliga rutinerna. När det per automatik finns inplanerat träning i vardagen (transportpassen) och inte är något som ska passas in och tävla om plats bland övriga aktiviteter.

Snorkkande måste verkligen vara det bästa påhittet sedan skivat bröd, på snudd bättre än det till och med.

Halvstirrig snorkkare. Ryggsäck från Salomon som är oslagbar, kjol och t-shirt fått från Craft

Hade visst missbedömt väderleken. 8 grader i morse. Stark vind. Tydligen inte shortsväder. Shortsväder in my mind, shorts på mina ben. Ja, ja. Inte vinnare då det gällde klädvalet, däremot vinnare då det gällde utsikten. Det är väl hundrafemtioelfte gången jag lägger upp en bild från Västerbron här, men kan inte låta bli.

Läste idag att Stockholmare tillbringar sex veckor i trafiken till och från jobbet. De sex veckorna gissar jag räknas som arbetsveckotimmar (det bör ju skrivas så att det låter lite våldsamt så att ngn ska bry sig om att läsa). Jag lägger gärna sex veckor per år på transporten. Åtminstone när det ser ut såhär. Struntar i vinden och de kalla knäskålarna.

En blick över stan

Vackra Kungsholmen från Västerbron

Som snorkkare (transportlöpare) gäller det att tänka till kring logistik och planera så att man har rätt saker med sig. Jag har ett skåp på min arbetsplats där jag förvarar främst kläder. Ibland blir det lite oordning när jag plockat med mig för mycket grejer.

Det är inte bara en gång som jag kunnat samla ihop ett antal strumpbyxor som jag tagit med för säkerhets skull (skulle ju vara grymt jobbigt om man inte hade hela strumpor de dagar man tänkt ha kjol), och när förrådet med underkläder varit skralt hemma, har jag kunna konstatera att jag haft minst ett dussin rena underkläder i mitt skåp.

Idag städade jag i skåpet och hittade en del bra att ha grejer: en vänster sula, en vindjackeboll (ifall det skulle vara extra kyligt ngn kväll), 7 hårsnoddar och 5 plastpåsar att ha mobilen i när jag springer.

Vad har ni för bra att ha grejer, som sällan används eller som ni har överskott av i era skåp/ träningsväskor?

Så småningom tar det sig med fotens springvillighet. Nu gäller det bara att ha tååålmodighet och inte dra på för mycket för fort. Ännu känner jag av att nåt inte är som det ska. Idag har jag ändå kunnat springa två frostiga snorkkarpass. Yey på det!

Frostigt i farten