Jag är inte så mycket till promenadmänniska. Tycker det är rätt slött, det går allt för långsamt och man kommer ingen vart. Med rätt sällskap kan det dock vara mycket njutbart. Men träning? Njä. Motion och frisk luft. Ja visst.
Förra veckan, och även veckan innan det promenerade jag en del. Det passade liksom in med långpromenader i fint väder, och att promenera funkar ju också om en i sällskapet är träningsklädd och en annan typ jeans klädd. Det blev alltså mycket mer promenerande än springande.
Resultatet var att jag blev väldigt styv i ryggen. Vissa av dessa promenader gicks i raskare takt och det tyckte ryggen var jobbigt. Efter lite löpning emellan, stretch, spikmatta och pilates är ryggen dock mindre styv. Får helt enkelt träna upp promenerarryggen. En annan grej var att jag fick riktig träningsvärk i rump- och lårmusklerna. Det tror man ju inte att man ska få när man ägnar sig åt saker som man inte ens kategoriserar ”träning”.
I fredags när vi småjoggade efter vår längre vandring kunde jag inte konstatera annat än att ”These legs were made for running”. Svårt att komma ifrån.
Dessa ben. Som idag äntligen fick springa bara.
Bra gjort att få träningsvärk av promenader! Men det är ju såklart lite andra muskler som används då mot när man springer.
Ja det är väl andra muskler. Komiskt dock.
Det fick jag också när jag tog en rask promenad i kuperad terräng. Håller med dig, det känns helt fel. Man BORDE inte få det, när man brukar jogga/springa?!
Haha… man får ju välja hur man är tränad
Men hallå! Det var du som lärde mig bästa gåtekniken på Trollhättan 12-timmars… kanske inte träning men väl tävling?
Hihi, those days
Känner igen det där. Min kropp är inte gjord för promenader!
Det är antagligen inte min heller. Men gjord för att lära kanske?
He, he, två timmars shopping i lugn takt & mina ben är helt slut! Fyra timmars terränglöpning? En baggis!
Ja men eller hur?! Eller museum – mjölksyra bara man kliver in.
Känner igen det där med att bli stel kryddan av promenader, men just nu längtar jag bara efter att få springa.
Underligt att man blir styv. Gissar att löpning ändå är mjukare för just ryggen.
Ibland kan jag sakna promenerandet, som ofta får stå tillbaka till förmån för löpningen.
Ja, precis som man kan få skvarsår när man promenerar i löparskor, men inte när man löper i samma skor… knasigt!
Jätte knasigt. Man borde nog variera sig mer.
jagtycker det har olika syften. Vill jag njuta av naturen blir det promenad, vill jag svettas och njuta av endorfiner blir det löpning.
Ja så är det ju… fast jag tycker ändå att naturen avnjuts bäst springandes. Men promenad är väldigt skönt ibland.
You are made for running!! Thats it!
Och du är å duktig!!
Det ser man ju på dem att de är springarben – långa långspringarben.
Hihi – ser promenadben annorlunda ut?
Insåg just hur länge sedan det var som jag faktiskt promenerade. Blir liksom inte av. Lite synd, för man ser ju faktiskt världen på ett annat sett när man går, lite mer detaljerat.
Bra chans att promenera nu under våren och sommaren eller hur?!