Det är antagligen tretusenfyrahundratjugonionde gången jag skriver om springskor här på bloggen. Och det lär inte stanna där, är ju ett väldigt intressant ämne.
Jag har funderat på det här med springskor som färskvara en del. Vissa påstår att skor är färskvara och inte bör användas mer än typ ett år, och att köpa förra årets modell, som antagligen tillverkades förra året är helt fel. Skånskan-Sara har tydligen också funderat på det här och har dessutom gjort research på saken. Mycket intressant. Läs hennes inlägg här.
Om skor som färskvara tolkar jag Saras undersökningresultat såhär: Det är safe att köpa springskor som inte är årets modell, förutsatt att de förvarats bra i lager och inte utsatts för sol och vatten eller andra extrema förhållanden, och det kan man ju anta att de inte gjort när man får hem ett par skor som är splitter nya.
Varför går jag då och funderar på förra årets modeller? Jo. Springskor är viktigt för mig. Jätte viktigt. Förutom att de ska passa bra och vara perfekt i passform, vill jag också att de ska vara i min smak då det gäller utseende.
Passformen först. Ofta ändrar skotillverkare modellerna från år till år. Som exempel kan jag ge Asics DS trainers som gjorde skor för mig fram till 2009. Sedan ändrades modellen och passade inte mig längre. Jag hade tre par av 2009 års DS Trainers, men de två paren anno 2010 förblev nästan oanvända och jag är inte Asicslöpare längre.
Så utseendet. Verkar ju bli viktigare och viktigare. Och löjligare. Mina favoritskor för tillfället är ju Adidas Adizero Boston. Årets modell är röda (=ok), med vita detaljer (=inte så snyggt men ok), och med gulfärgad häl (=inte ok). Jag har varit nära att beställa dessa flera gånger, men har ångrat mig i sista stund just på grund av guldet.
Så, eftersom det enligt Saras undersökning verkar vara ok att springa med skor som har ett år nerpackad i låda på nacken och jag bling-bling ogillar årets Boston modell verkar det som att jag bör slå till på ett till par av förra årets modell (inte heller helt 100% estetiskt men funkar). Och så hoppas jag på att nästa års eller höstens Boston modell faller mig bättre i smaken utseendemässigt och att passformen inte ändras.
Springskor och män. Klart man ska ha höga krav.
Adios. Också röda, men icke bling blingiga. Igår var underlaget som en matta av lila blom, väldigt fint
Löparskor ÄR viktigt! Man spenderar ju (förhoppningsvis) mkt tid i dem. Personligen har jag ofta köpt förra årets modell just för att jag fastnat för passformen. Färgen däremot har jag aldrig kunnat bry mig om. Har så smala fötter att det är svårt att hitta bra skot! När jag hittat min modell köper jag gladeligen den färg som tillverkaren valt!:)
Ja skorna är ju dödsviktiga. Och passformen snäppet viktigare än färgen kan jag hålla med om.
Instämmer, skor är viktigt! Galet viktigt i min mening. Jag gillar inte årets Asics DS trainers, förra årets som är trasiga så de snart ramlar sönder använder jag fortfarande mycket hellre än mina nya. Är också sugen på ett par Boston, men som sagt, färgen är inte min cup of tea heller..
Håller tummarna för att nästa ds trainers är bättre då!
Jag som tycker just det guldiga är lite coolt. Men smaken är som baken!
(Tur att du inte valde rosa nu efter mitt inlägg). Hihi!
Haha… tror jag kommer att klicka hem ett par rosa trots att jag inte gillar rosa heller. Men bättre än guld (tycker jag).
haha! Såklart man ska ha höga krav!
Ja men eller hur?!
Jag har många ggr funderat på det här med att tvätta löpskor i maskin. Ibland gör jag det och jag har märkt följande -> de krymper i storlek en aning och så känns de stummare! Som om dämpningen skulle försvinna…
Jag som tidigare älskat adidas har blivit lite mer nike-aktig… skor är knepiga… speciellt då jag tycker att skornas utseende är nästan lika viktigt som hur de känns på foten… knäppt! I know!! Killarna i sportaffärerna skakar alltid på huvudet och himlar med ögonen då jag säger att… känns ok, men helt fel färg!
Haha… underbara kommentarer på butiken där. Dämpningen tror jag dock förstörs ganska totalt i maskinen.
Så klart att man ska vara kräsen med springskor (och män). Jag var ute efter den senaste DS Trainern när jag var i New York förra veckan, men hittade bara den ”fula” versionen i grått och gult – både i butik och på web. Då fick det vara. Nu ska jag tassa in nya (chockturkosa) Nike Free och (vit-rosa-gulneon) Saucony Kinvara 3.
Oooo, dina nya vänner låter superfina!
Skor = roligt!! Jag har precis hittat en modell som jag nog aldrig hade tänkt på om dessa inte hade varit årets Team Stockholm Halvmarathon-dojjor. Puma!! Jag har sprungit två snabbdistanser i dom nu och jag är lite kär!!
Snygga är dom också föresten!!
Kul att hitta nya! Det är ju lätt att man låser sig vid en modell.
Haha, vad härligt! Självklart att man ska ha höga krav gällande de två områdena!! Mina fötter gillar tack och lov fortfarande DS Trainers och det hoppas jag att de fortsätter med eftersom många andra märken ger mig skavsår på hälarna och i hålfötterna (!). Jag gillar inte årets färger på DS Trainern (mörkblå/rosa) så jag väntar och hoppas att jag springer på någon annan trevlig Asics sko som passar mina fötter eller att det kommer en ny färgsättning på DS:en som är helt oemotståndlig.
Skönt att den passar dig! När de passar foten är de ju så sköna och fluffiga Asicsen.
Hmm min erfarenhet är att skor blir sämre efter ett års slit och livspartner blir bättre ju mer ingångna de blir =) Fortsätt vara kräsen det förgyller livet på mer än ett sätt!
Peace Love och Löparskor!
Haha. Precis så tycker jag också!
Jag springer i världens fulaste skor – Newton trainers. Orange och någon slags glittrig ljusgrön. Hellre funktion än utseende förstås men helst både och. Kanske borde jag ge lite råd till newtons designers som tycks vara helt färgblinda. Visst kan underliga kombinationer bli bra, men det är ganska sällan så.
Men de är säkert jätte snabba!
Skoninlägg – ett säkert sätt at få många kommentarer.
Jag är inte så petig med utseendet. Men vill helst inte ha rosa skor. En utmaning när man är löpare och tjej.
Ja men visst. Och rosa… varför ska de alltid vara rosa?
Jag gillar inte heller rosa skor, i övrigt är jag inte överdrivet kräsen (förutom om partner då
. Eller, jo, jag vill inte ha VITA skor! Sådär ny-vita alltså, då hittar jag genast en runda med lera. Tvättmaskin har nog alla mina skor åkt någon gång, men bara när jag lyckats få skit (bokstavligen!) på dem. Smuts = ok, avföring = inte ok. (Folk plockar inte upp efter sina hundar här i London…)