Det träningsliv jag vill leva

Jag hoppade nog på den där (tränings-)julkalendern för att jag gillade luckorna. Den var snäll, den var görbar, och allmänt trevlig. Nu har jag inte följt den lucka för lucka, men de flesta luckorna kan jag (med viss modifiering) checka av varje vecka. Jag tränar mitt favoritpass ca fem gånger i veckan (en vecka då alla är friska och jag är hemmavid), samtidigt som jag njuter av morgonen, tänker på vad jag gjort både i närtid och längre bakåt och samtidigt blickar framåt, planerar.

Innan jag tränar favoritpasset har jag ofta kört corepass (check på en lucka) i bra tempo (amrap check). Jag känner mig liksom nöjd så, det är på den nivån som jag tycker att det är lagom just nu. Skulle jag få drömma lite fritt skulle jag kanske addera lite mer sällskapslöpning; med maken eller med vänner, och det hoppas jag få in under julledigheten, och ett riktigt långpass som jag nu inte har ro att ta mig an en helg skulle vara skoj. Men i det stora hela kan jag bara konstatera att: Jodå – jag lever precis det träningsliv jag vill leva.

Och visst tar det emot att ta sig ut ibland trots att det är favoritpass; lite får man allt pressa sig. Men dessa har jag träffat nästan varje morgon i advent - lite som supporters. Ståtliga och fina (även om jag undrar var alla brudar är).

Och visst tar det emot att ta sig ut ibland trots att det är favoritpass; lite får man allt pressa sig. Men dessa har jag träffat nästan varje morgon i advent – lite som supporters. Ståtliga och fina (även om jag undrar var alla brudar är).

 

Mera kalender

Sedan sist har det blivit en del kalendrande.

Märkte att jag hoppat över en punkt i kalendern, att springa dagens datum i km, så det naffsade jag åt mig redan på måndagen. Under helgen innan det kunde jag bocka av en morgonpromenad för att se på den vackra skyn. Promenaden fortsatte sedan ett par timmar tills vissa blev trötta på att gå och andra trötta på att sitta still.

Under året har vi gått mot att äta väldigt mycket mindre kött och mer varierat grönt (och mer kyckling). Gröna recept har det varit många av; de flesta har plockats från mitt eget huvud och innehållit de ingredienser som vi gillar och som därför funnits hemma. Check på den luckan alltså.

Annat intressant i kalendern har varit t.ex. ”ägna dagens pass åt största svagheten” och jag har funderat lite kring det. Vad är min största träningssvaghet? Först tänkte jag att det är att jag tränar så lite tempo och att det oftast blir malande i samma takt. Men så kör jag ju spurter ibland. Sen tänkte jag att jag faktiskt inte sprungit långpass på länge. Men så tänkte jag att jag ändå vet att jag är ganska uthållig om den egenskapen skulle behövas. Styrkemässigt finns det säkert möjlighet att förbättra, men kan inte direkt se någon stor svaghet. Bål och allmänt överkropp tränar jag 4 – 6 gånger i veckan (trots att det är korta pass). Så det är tillräckligt. Sen funderade jag lite om vila kan vara min största träningssvaghet, men i dagens läge är det nog inte så; kanske var fallet för fem år sedan då jag tränade, framför allt sprang mycket mer än jag gör idag. Rörlighet är en sak jag egentligen konstant vill bli bättre på men som inte riktigt får den tid den kräver. Man kan liksom alltid förbättra sig där. Så ikväll har jag gjort de yogamoves jag kom på, i sällskap med en liten människa som gjorde likadant och som var vigare än mig i rubbet.

På kommande har jag både 20 min backintervaller och 4*4 intervaller. De får jag ta tag i nästa vecka.

Trevlig lucia på er alla som kikar in här trots att det är glest med inlägg.

Förra helgens fina morgonsky

Förra helgens fina morgonsky

 

Ta en lugn kväll

Gårdagens lucka I julkalendern (tar dem ännu i ordningsföljd trots att jag inte tror att det är måste) sade “Ta en lugn skön kväll med raggsockorna på”. ”Fniss” tänkte jag som om vore det utopi. Raggsockorna kan jag dra på men annars är det inte helt lätt att själv välja när man vill ha den där lugna sköna kvällen.

Kvällar brukar jag hålla träningsfria. När jag är uppe i ottan själv brukar jag i allmänhet ha en del för mig. Ofta core- och hantelövningar. På med en kaffebryggning, fixa frukost till liten, förbereda lite för dagens middag, uppdatera mig på nyheter osv. Då känner jag ofta att jag ska hinna med en massa innan jag ger mig iväg helst innan kl 7. På kvällarna är jag nöjd att inte känna en massa måsten. Att fixa middag för stora och små, plocka fram och undan, packa upp och packa ner väskan, leka, natta. Ganska trött lägga sig ner, ofta tidigt. Ja det fyller ganska stor del faktiskt. Att ”bara” ha dessa saker för sig och inte känna att jag dessutom borde göra annat, t.ex. träna, känns bra.

Så ja, igår efter att jag sprungit dagens andra mörka snorkkarpass hem, då var det på med sköna strumpor och en lugn kväll. Även om ”lugn” betyder att jag hade ganska mycket för mig, är dessa kvällsbestyr sådant som är avslappnande.

Dagens lucka säger ”Besök en simhall (och njut av bastun efteråt)”. Jag satsade på det där inom parentes. En bastu efter morgonlöpning och en sväng på gymmet. Bra fredagsstart så det förslår. Och så klart sprang jag in helgen på kvällen. Fredag på det!

En julkalender

Jag är lite sen på bollen men ändå med. Julkalender. Träningsglädje-Sara brukar vara bra på sådana. I år är kalendern extra snäll; lite som klimatet i tränings- och bloggvärlden i övrigt just nu. Vi är lite snällare mot oss själva. Och hur ska en vara snäll mot andra om en inte är snäll mot en själv. Så. Julkalendern är som följer:

Årets julkalender

Årets julkalender

Hittills har jag prickat av de första tre. I måndags fem kilometer i snabbt tempo; morgonspringet går i allmänhet i ganska maklig takt men de dagar jag hämtar ett litet gryn på dagis springer jag som en pil på hemvägen – så i måndags alltså. 10 minuter rörlighet blir det faktiskt flera gånger i veckan så check på den också. Lussebullarna i lucka tre byter jag ut mot årets första (eventuellt sista) omgång risgrynsgröt. Medan risgrynen kokat sig mjuka har jag kört core.

Kommande dagarna blir det annat från kalendern. Snäll blir (är) man.

Dagen jag tränade hela dagen

Idag. Ja, nu är ju inte dagen riktigt slut ännu men jag får väl hålla ångan uppe.

Det är inte alltid så lätt att hålla träning och sig själv uppe när det är mycket annat. Jobbresor, över Atlanten resor, egna semesterresor, vanligt jobb, vanligt hemmaknåp, den lillas förkylningar, egna förkylningar, sömniga och mindre sömniga nätter. Och ärligt så vet jag att jag ändå tränar tillräckligt; kanske inte för att utvecklas jätte mycket, men så pass att jag ändå inte förfaller.

Idag har jag haft lite av en mammaledighetsdag. Febertopp igår för den lilla och vi fick stanna hemma idag. Och jag har alltså tränat hela dagen. Redan 3-4 tiden i natt började jag med stretch och core; det var liksom lite bökig natt och vid den tiden var jag pigg. Sen somnade jag igen en timme eller så, för att sen börja ladda för en löptur. En timmes vagnspring som var skön sömn för den lilla. Hemma igen, tanka med mat, köra några set med hantlar där det funkade. Försök att göra coreövningar på boll men där var sällskapet lite för delaktigt. Några få lyft med kettlebells. Gå av och an med bärselen och försöka söva, styrketräning i sig, ge upp sövandet, bära, lyfta, leka, allt ganska fysiskt. Försöka söva med bärselen på igen, varje sväng halvstopplandes i hantlarna som fortfarande ligger på golvet. Göra en planka på bollen. Gå omkring och vyssja, trösta, jaga. Lyfta upp den som oemotståndligt klänger i benen och säger ”åppalalla”.

Jag förstår varför jag var i sådan bra form styrkemässigt när jag avslutade min mammaledighet i april. Rena träningslägret med inkluderad sömnbrist.

Några timmar kommer hantlarna ännu att ligga framme, bara att greppa nu som då, och vid lite mer lek på mattan ska jag försöka stretcha också. Jag tränar alltså hela dagen idag.

Såg inte så mycket idag. Fast bongade en julgransmarknad och en julcirkus ute i dimman

Såg inte så mycket idag. Fast bongade en julgransmarknad och en julcirkus ute i dimman

Att vidareutveckla

Jag undrar hur många gånger en medelmänniska försöker komma igång med olika saker. Säg att springa, att allmänt träna, att äta bättre, att spara, att läsa böcker, att meditera. Det måste vara ganska många gånger va? Vilket ju är bra. Det tyder ju på att vi vill, har ambitionen, men samtidigt inte riktigt lyckas hålla fast vid saker.

Under senaste månaderna har min styrketräning varit lite mer sparsam än hur den var när jag var mammaledig och hade mer ”fritid”. Jag har fortfarande hållit i styrkan och kört några gånger i veckan, ibland varit på gymmet (ok, inte så ofta…), men det har ändå inte varit på samma nivå som tidigare. Jag har helt enkelt valt att lägga tiden på annat; fastän det ibland känts som att det absolut inte funnits tid är det bara att erkänna att det visst skulle ha funnits tid – men jag har prioriterat att lägga tiden på ett annat projekt som inneburit att jag suttit och läst saker när möjlighet funnits och andra tillfällen har familjen och saker som ska tas hand om hemma prioriterats – då är lite styrka faktiskt inte intressant.

Nu känner jag ändå att jag måste vara lite strängare med mig själv då det gäller styrketräningen. Då det gäller att springa är jag sträng men ändå inte; det blir av fast jag inte alltid har lust till att börja med. Nu tycker jag det känns lite dumt att jag ska tappa den styrkan som jag hade tränat upp och som jag faktiskt jobbade hårt för under min tid hemma – inget kommer ju liksom gratis. Verkligen inte när man gått igenom graviditet, förlossning och allt som följer.

Att komma igång är ändå fel uttryck att använda. Men att igen plocka fram träningsprogrammen som Andréa satt ihop – och vidareutveckla. Det blir min utmaning – och det är tillåtet att vara sträng.

Morgonspringet. Det behöver inte vidareutvecklas. Bara bibehållas.

Morgonspringet. Det behöver inte vidareutvecklas. Bara bibehållas.

Att påminnas

Jag har under senaste åren jobbat ganska mycket på att leva i nuet, att vara mindful, och har blivit mycket bättre på saken. Ja, de allra flesta gånger skulle jag säga att jag är ganska bra på det. Jag tänker nu när jag springer, när jag jobbar, när jag gör vardagen hemma, och kanske är det allra lättast att leva i nuet när man sitter med nosen gosandes på hjässan på en liten lurvig minimänniska.

Senaste veckorna har jag varit lite sämre på saken ska erkännas; därför tomt här också. Dagisförkylningar som ska avverkas, tycka synd om liten, vara däckad själv, inte kunna följa plan, och ett stort projekt som har tagit även nästan all fritid, tidiga mornar, sena kvällar i anspråk.

Förra veckan, uppe i varv hämtade jag liten på dagis och kände väl inte att jag var helt i nuet. Mötte en man som log och sa ”oj så mysigt man kan ha det” där jag kom gående med bärselen. Jo, tänkte jag – så mysigt man kan ha det, och tänkte på mig själv (även om jag tror att han menade den som satt inbäddad i selen), och gick med den känslan resten av kvällen. Tack för påminnelsen jag fick.

I måndags var jag igen upp i varv, sprang mer eller mindre i full-gas tempo på väg till dagishämtningen. Med känslan av att jag ville vara framme NU och att det säkert blev grön gubbe lite tidigare om jag stod vid korsningen och stressade. ”Springer du genom stan?” frågade en äldre man. ”Ja, det är jättesmidigt och går snabbare än att åka någon slags trafik” svarade jag. ”Det ser så roligt ut att springa. Men jag kan inte springa”. ”Men att promenera är ju också bra” svarade jag. ”Det är knappt så jag kan det” svarade han lite sorgset. Och jag sprang vidare. Och tänkte, att ja, det är roligt det här att springa, och så glad jag är som kan göra det. Ännu en påminnelse.

Många vackra höstdagar har det varit under oktober. Sådant man bör njuta av.

Många vackra höstdagar har det varit under oktober. Sådant man bör njuta av.

30-top lista

1. Löparsko: Adidas Adizero Boston. Passar min fot perfekt. Vet faktiskt inte om jag någonsin kommer att springa i andra skor. Borde kanske shoppa på mig 200-300 par nånting.

2. Macka: Riskakor med färskost, skivade ägg och kaviar. Omnomnom.

3. Sportbh: Abecita. En av de få jag hittat som inte är korsade i ryggen och plågar mina axlar.

4. Resa: Galapagos och Machu Picchu vill jag åka till i något skede.

5. Champagne: Ganska sällan faktiskt. I somras kom vi på att Cava också är festligt, men alkohol dricks väldigt sällan.

6. Shapetights: Borde man ha sådana?

7. Juice: Är ingen juicedrickare. 10 fall av 10 vill jag ha kaffe.

8. Podcast: Just nu lyssnar jag på en del P1 dokumentärer och program – finns en del intressant där.

9. Skida: I förrådet står ett par längdskidor av märket Fischer. De är top-notch.

10. Hösttights: Craft på alla tights.

11. Tesort: Jag skulle vilja bli tedrickare; det verkar smartare än att bälja i sig kaffe. Jag är på Earl Grey-nivå när det gäller te. Säger väl något.

12. Vatten: Gärna bubbelvatten men kranvatten rätt och slätt är också bra.

13. Bil: Va? Man har väl fötter?

14. Guilty pleasure: Jag gillar ju glass… men anser inte mig speciellt skyldig när jag äter det. Kaffe kan jag tycka att jag dricker för mycket av.

15. Skidsockor: Gissar att jag skulle svara samma som vinter-spring-sockor. Ylle säger jag då.

16. Efterrätt: Glass. Gräddglass.

17. Väst: Löparryggan är som en väst. Värmer rätt bra och igår kunde jag springa i t-shirt och väst-väskan.

18. Myströja: Houdini. Så sköna.

19. Pasta: Förstår mig inte riktigt på pasta. Och så äter jag ju inte gluten.

20. Träningslinne: Lululemon. Sköna och snygga. Lite chic sådär.

21. Värmeplagg: Vintertights från Craft. Vad skulle man göra utan vintertights?

22. Frukost: Ägg, gröt, joghurt, kesella. Ja, lite varierat.

23. Hörlurar: När jag är ut och reser har jag makens Bose noise cancelling som är fenomenala. På med dem och in i bubblan med att jobba typ. Annars använder jag vanliga lurar som hör till telefon.

24. Gymskor: Adidas Aegis. Lätta att ta med, och för stela att springa med så de får vara gymskor.

25. Reflexväst:  Ska plocka fram och se om den på något sätt går att kombinera med löparryggan.

26. Jeans: Helgklädsel. Favoriter från Tiger.

27. Pannband: Perfekt för vinterhalvåret; föredrar pannband framom mössa. Inga specifika märken som är favoriter… har Lululemon, Craft, Peak och några från Stadium.

28. Lax: Gott. Stekt eller grillad godast. Eller i sushi. Fast i somras åt jag faktiskt för mycket lax när jag var i Oslo en sväng. Lax till varje måltid i två dagar räckte tydligen. Har återhämtat mig nu.

29. Träningsapp: Inga alls faktiskt. Har använt någon yoga-app ibland, men inte nu aktivt.

30. Löparjacka: Craft. Varför frångå ett vinnande koncept. Passform och funktion den bästa.

Sprang typ om alla

Sen sist har det väl varit lite upp och ner och av och an med träningen. Men låt oss säga mestadels upp. Har in ett ganska bra flow då det gäller styrketräningen; kanske inte jätte tuff och intensiv, men sådant som funkar att göra hemma med trx, boll, hantlar och framför allt den egna kroppsvikten. En optimal helgutflykt när alla är friska och krya är en tur till utegymmet – så himla skönt att träna ute – dessutom finns det oftast hundar, fåglar, andra tränande och fina löv att titta på och stenar att leka med för det lilla sällskapet. Rörelseenergi för hela familjen.

Spring blir det där det passar. Ofta extra tidiga mornar nu, och trots att det ibland är segt och nu dessutom är mörkt när jag springer iväg, är det ju så bra start på dagen. Makligt tempo oftast – springer jag hem de dagarna jag hämtar på dagis är det dock annat klipp i steget. Liksom denna måndag morgon. Vet inte varifrån tempot kom men jag sprang typ om alla. Det var en extra bra start på måndagen.

En morgon förra veckan. En gång som man bara måste sakta farten och ta ett foto.

En morgon förra veckan. En gång som man bara måste sakta farten och ta ett foto.

Att behöva motivationen

När jag är inne i träningsflödet känns det inte som någon större ansträngning att träna. Eller själva träningen kan ju vara ansträngande men det där att komma sig för är ingen större sak. Det går rätt mycket av sig självt, att jag t.ex. ska springa till och från jobbet är inget jag reflekterar över, jag bara gör.

Senaste veckorna har det varit mycket förkylningssymptom – dagisbaciller som ska slipa immunförsvaret, och jag har haft springpaus med några sporadiska pass mellan bacillerna. Nu vågar jag hoppas att jag ska komma in i flödet igen. Idag första dagen som jag skulle springa som vanligt. Det är då jag inser att det faktiskt känns lite jobbigt. Att det är en barriär och att det faktiskt krävs motivation för att komma sig för.

Väl iväg känner jag att jag är inne i flödet. Med lite extra stolthet för att jag har motivationen som krävs.

Ibland blir det träningsuppehåll för att åka och kika på bönor också... som förra veckan

Ibland blir det träningsuppehåll för att åka och kika på bönor också… som förra veckan

1 2 3 133