Att vidareutveckla

Jag undrar hur många gånger en medelmänniska försöker komma igång med olika saker. Säg att springa, att allmänt träna, att äta bättre, att spara, att läsa böcker, att meditera. Det måste vara ganska många gånger va? Vilket ju är bra. Det tyder ju på att vi vill, har ambitionen, men samtidigt inte riktigt lyckas hålla fast vid saker.

Under senaste månaderna har min styrketräning varit lite mer sparsam än hur den var när jag var mammaledig och hade mer ”fritid”. Jag har fortfarande hållit i styrkan och kört några gånger i veckan, ibland varit på gymmet (ok, inte så ofta…), men det har ändå inte varit på samma nivå som tidigare. Jag har helt enkelt valt att lägga tiden på annat; fastän det ibland känts som att det absolut inte funnits tid är det bara att erkänna att det visst skulle ha funnits tid – men jag har prioriterat att lägga tiden på ett annat projekt som inneburit att jag suttit och läst saker när möjlighet funnits och andra tillfällen har familjen och saker som ska tas hand om hemma prioriterats – då är lite styrka faktiskt inte intressant.

Nu känner jag ändå att jag måste vara lite strängare med mig själv då det gäller styrketräningen. Då det gäller att springa är jag sträng men ändå inte; det blir av fast jag inte alltid har lust till att börja med. Nu tycker jag det känns lite dumt att jag ska tappa den styrkan som jag hade tränat upp och som jag faktiskt jobbade hårt för under min tid hemma – inget kommer ju liksom gratis. Verkligen inte när man gått igenom graviditet, förlossning och allt som följer.

Att komma igång är ändå fel uttryck att använda. Men att igen plocka fram träningsprogrammen som Andréa satt ihop – och vidareutveckla. Det blir min utmaning – och det är tillåtet att vara sträng.

Morgonspringet. Det behöver inte vidareutvecklas. Bara bibehållas.

Morgonspringet. Det behöver inte vidareutvecklas. Bara bibehållas.

Att påminnas

Jag har under senaste åren jobbat ganska mycket på att leva i nuet, att vara mindful, och har blivit mycket bättre på saken. Ja, de allra flesta gånger skulle jag säga att jag är ganska bra på det. Jag tänker nu när jag springer, när jag jobbar, när jag gör vardagen hemma, och kanske är det allra lättast att leva i nuet när man sitter med nosen gosandes på hjässan på en liten lurvig minimänniska.

Senaste veckorna har jag varit lite sämre på saken ska erkännas; därför tomt här också. Dagisförkylningar som ska avverkas, tycka synd om liten, vara däckad själv, inte kunna följa plan, och ett stort projekt som har tagit även nästan all fritid, tidiga mornar, sena kvällar i anspråk.

Förra veckan, uppe i varv hämtade jag liten på dagis och kände väl inte att jag var helt i nuet. Mötte en man som log och sa ”oj så mysigt man kan ha det” där jag kom gående med bärselen. Jo, tänkte jag – så mysigt man kan ha det, och tänkte på mig själv (även om jag tror att han menade den som satt inbäddad i selen), och gick med den känslan resten av kvällen. Tack för påminnelsen jag fick.

I måndags var jag igen upp i varv, sprang mer eller mindre i full-gas tempo på väg till dagishämtningen. Med känslan av att jag ville vara framme NU och att det säkert blev grön gubbe lite tidigare om jag stod vid korsningen och stressade. ”Springer du genom stan?” frågade en äldre man. ”Ja, det är jättesmidigt och går snabbare än att åka någon slags trafik” svarade jag. ”Det ser så roligt ut att springa. Men jag kan inte springa”. ”Men att promenera är ju också bra” svarade jag. ”Det är knappt så jag kan det” svarade han lite sorgset. Och jag sprang vidare. Och tänkte, att ja, det är roligt det här att springa, och så glad jag är som kan göra det. Ännu en påminnelse.

Många vackra höstdagar har det varit under oktober. Sådant man bör njuta av.

Många vackra höstdagar har det varit under oktober. Sådant man bör njuta av.

30-top lista

1. Löparsko: Adidas Adizero Boston. Passar min fot perfekt. Vet faktiskt inte om jag någonsin kommer att springa i andra skor. Borde kanske shoppa på mig 200-300 par nånting.

2. Macka: Riskakor med färskost, skivade ägg och kaviar. Omnomnom.

3. Sportbh: Abecita. En av de få jag hittat som inte är korsade i ryggen och plågar mina axlar.

4. Resa: Galapagos och Machu Picchu vill jag åka till i något skede.

5. Champagne: Ganska sällan faktiskt. I somras kom vi på att Cava också är festligt, men alkohol dricks väldigt sällan.

6. Shapetights: Borde man ha sådana?

7. Juice: Är ingen juicedrickare. 10 fall av 10 vill jag ha kaffe.

8. Podcast: Just nu lyssnar jag på en del P1 dokumentärer och program – finns en del intressant där.

9. Skida: I förrådet står ett par längdskidor av märket Fischer. De är top-notch.

10. Hösttights: Craft på alla tights.

11. Tesort: Jag skulle vilja bli tedrickare; det verkar smartare än att bälja i sig kaffe. Jag är på Earl Grey-nivå när det gäller te. Säger väl något.

12. Vatten: Gärna bubbelvatten men kranvatten rätt och slätt är också bra.

13. Bil: Va? Man har väl fötter?

14. Guilty pleasure: Jag gillar ju glass… men anser inte mig speciellt skyldig när jag äter det. Kaffe kan jag tycka att jag dricker för mycket av.

15. Skidsockor: Gissar att jag skulle svara samma som vinter-spring-sockor. Ylle säger jag då.

16. Efterrätt: Glass. Gräddglass.

17. Väst: Löparryggan är som en väst. Värmer rätt bra och igår kunde jag springa i t-shirt och väst-väskan.

18. Myströja: Houdini. Så sköna.

19. Pasta: Förstår mig inte riktigt på pasta. Och så äter jag ju inte gluten.

20. Träningslinne: Lululemon. Sköna och snygga. Lite chic sådär.

21. Värmeplagg: Vintertights från Craft. Vad skulle man göra utan vintertights?

22. Frukost: Ägg, gröt, joghurt, kesella. Ja, lite varierat.

23. Hörlurar: När jag är ut och reser har jag makens Bose noise cancelling som är fenomenala. På med dem och in i bubblan med att jobba typ. Annars använder jag vanliga lurar som hör till telefon.

24. Gymskor: Adidas Aegis. Lätta att ta med, och för stela att springa med så de får vara gymskor.

25. Reflexväst:  Ska plocka fram och se om den på något sätt går att kombinera med löparryggan.

26. Jeans: Helgklädsel. Favoriter från Tiger.

27. Pannband: Perfekt för vinterhalvåret; föredrar pannband framom mössa. Inga specifika märken som är favoriter… har Lululemon, Craft, Peak och några från Stadium.

28. Lax: Gott. Stekt eller grillad godast. Eller i sushi. Fast i somras åt jag faktiskt för mycket lax när jag var i Oslo en sväng. Lax till varje måltid i två dagar räckte tydligen. Har återhämtat mig nu.

29. Träningsapp: Inga alls faktiskt. Har använt någon yoga-app ibland, men inte nu aktivt.

30. Löparjacka: Craft. Varför frångå ett vinnande koncept. Passform och funktion den bästa.

Sprang typ om alla

Sen sist har det väl varit lite upp och ner och av och an med träningen. Men låt oss säga mestadels upp. Har in ett ganska bra flow då det gäller styrketräningen; kanske inte jätte tuff och intensiv, men sådant som funkar att göra hemma med trx, boll, hantlar och framför allt den egna kroppsvikten. En optimal helgutflykt när alla är friska och krya är en tur till utegymmet – så himla skönt att träna ute – dessutom finns det oftast hundar, fåglar, andra tränande och fina löv att titta på och stenar att leka med för det lilla sällskapet. Rörelseenergi för hela familjen.

Spring blir det där det passar. Ofta extra tidiga mornar nu, och trots att det ibland är segt och nu dessutom är mörkt när jag springer iväg, är det ju så bra start på dagen. Makligt tempo oftast – springer jag hem de dagarna jag hämtar på dagis är det dock annat klipp i steget. Liksom denna måndag morgon. Vet inte varifrån tempot kom men jag sprang typ om alla. Det var en extra bra start på måndagen.

En morgon förra veckan. En gång som man bara måste sakta farten och ta ett foto.

En morgon förra veckan. En gång som man bara måste sakta farten och ta ett foto.

Att behöva motivationen

När jag är inne i träningsflödet känns det inte som någon större ansträngning att träna. Eller själva träningen kan ju vara ansträngande men det där att komma sig för är ingen större sak. Det går rätt mycket av sig självt, att jag t.ex. ska springa till och från jobbet är inget jag reflekterar över, jag bara gör.

Senaste veckorna har det varit mycket förkylningssymptom – dagisbaciller som ska slipa immunförsvaret, och jag har haft springpaus med några sporadiska pass mellan bacillerna. Nu vågar jag hoppas att jag ska komma in i flödet igen. Idag första dagen som jag skulle springa som vanligt. Det är då jag inser att det faktiskt känns lite jobbigt. Att det är en barriär och att det faktiskt krävs motivation för att komma sig för.

Väl iväg känner jag att jag är inne i flödet. Med lite extra stolthet för att jag har motivationen som krävs.

Ibland blir det träningsuppehåll för att åka och kika på bönor också... som förra veckan

Ibland blir det träningsuppehåll för att åka och kika på bönor också… som förra veckan

Träningen då?

Ja, det kan väl sägas att det går sådär – lite som med bloggandet. Viljan finns, tiden finns (handlar alltid om prioriteringar), springskor finns. Men så finns också sega baciller. Något som verkar höra till första tiden på förskolan. Jag är glad så länge vi inte däckas helt av förkylningar, men förstår frustationen i att gå omkring halvrosslig förjämnan. Rosslighet som, som tur inte påverkar vanliga göromål, men som är lite för existerande för att det ska kännas ok att springa – några serier med lättare styrkeövningar försöker jag ändå få till dagligen, förutom cykelsnorkkandet som sker i maklig takt. Låt oss kalla det för en tid av immunförsvarsbyggande.

Så – träningen går inte så bra. Och det är inte hela världen. Springskorna ska få bekänna färg så småningom.

Att djupandas

Ett bra sätt att förebygga skador, förutom då att träna med förstånd och träna styrka, är att genomgå besiktning eller renovering nu som då. För mig i form av naprapatbesök; nu omkring 1.5 år sen senast och ganska mycket annorlunda belastning.

Senaste tiden, eller ja, en ganska lång tid, har jag känt att det funnits låsningar här och var samt att höften varit stel; antagligen också på grund av någon låsning, samt att jag har en sned axel som gör så att vissa delar belastas på icke-optimalt sätt. Inget som ännu get några skadebekymmer men ändå något som påverkar rörligheten. Sedan jag gick på yogakurs något år sedan har jag varit mer fokuserad på andningen. Djupa andningar. Nu har jag känt att andningen har varit påverkad av något som legat lite snett.

Knax i nacken och lite här och var. Och jag kan djupandas på riktigt igen. Ojojoj vad jag ska djupandas. Djupandas när jag springer.

Sedan några månader sedan har jag ny snorkkarväg. Håller på med anpassning till den nya vägen. Tror det ska funka, även om det är mindre skog.

Sedan några månader sedan har jag ny snorkkarväg. Håller på med anpassning till den nya vägen. Tror det ska funka, även om det är mindre skog.

Jackar upp och ner

Det är ganska länge sedan jag haft några specifika löparmål i tid, distans, snabbhet. Flera år faktiskt. Senaste målet jag hade var att komma in i rätt löparkänsla igen efter naturligt avbrott. När jag sprang ultran för några veckor sedan kom jag på det där. Att det nu börjar kännas som att den rätta löparkänslan är åter. Fram tills nu har extrabelastningen varit märkbar och bäckenet har inte varit helt bra. Nu kan jag igen spring i utförslöpor utan att det känns obehagligt. Tack för den återhämtningen. Även om det tog ett år så gör det inget. Jag är väldigt tacksam att jag idag kan springa så bra som jag kan. I rätt löparkänsla, mål uppnått.

Målet nu och framöver handlar mest om att få in träning i vardagen med jobb, dagishämtning, resor och allt annat. Balanserat. Träningen (och framför allt springet) en viktig komponent där även om jag får lov att dra ner lite där (ja, det är jag själv som prioriterar tidsanvändningen så). I alla fall – tanken är att jag ska försöka ta mig ur lunkandet som jag hållit mig till senaste par åren och få lite sprutt i benen. Färre pass, fortfarande inte nödvändigtvis några långpass, men lite mer tempo i benen. Jacka upp kvaliteten och ner kvantiteten. Några löparmål? Inte direkt; däremot gillar ju jag när transportsträckan punkt a till b går snabbt. Samtidigt som jag får njuta av springet.

Hej och Stockholm Ultra

Det ekar ganska tomt här och även framöver kommer det att enbart bli sporadiska inlägg. Det är ju så när man har många saker som är så roliga. Då kan man inte göra allt, och ganska naturligt prioriteras internet- och bloggtid bort även om jag saknar det. Ändå går sådant som familjen, hemmafix, jobb, spring och sömn ganska långt före. Men – sporadiskt får det bli.

Kan väl passa på att basunera ut att jag förra lördagen sprang Stockholm Ultra, 5-milaren, och alltså efter en paus från ultra på sådär 4 år igen kan kalla mig ultralöpare (om jag tycker det är något jag vill använda). Inga tidsmål, inga krav på att ta mig hela sträckan om jag skulle få ont eller om jag skulle bli för trött. Med att främst ha sprungit 25-minuters pass hela sommaren, kanske två pass på över milen sen i våras och inga långpass sedan i början av året imponerades jag lite själv att jag kunde genomföra loppet och med en tid som jag inte ens skäms över. Inte blev jag andfådd heller men det kan väl medges att benmusklerna blev lite sega, typ efter 2 mil, och det var ju inte jätte, jätte roligt och njutbart att springa de där kilometrarna efter att marathondistansen var avklarad. Men jag spurtade snyggt i mål och alltså supernöjd.

Återkommer när jag återkommer. Spring och njut!

Stockholm Ultra sprangs ute på Gärdet/Djurgården på varvbana på ca 8 km. Kolla in banan på loppets hemsida om du vill ha en trevlig springrunda eller fin sväng för långpromenad!

Stockholm Ultra sprangs ute på Gärdet/Djurgården på varvbana på ca 8 km. Kolla in banan på loppets hemsida om du vill ha en trevlig springrunda eller fin sväng för långpromenad!

Fotstärkarsemester

Denna semester (ja, kan väl kalla det semester även om det är en blandning av föräldraledighet och semester) levererar på alla sätt och vis. Utom då kanske på träning av uthållighetskaraktär. För riktiga löppass har det inte blivit mycket av. Helt enkelt har det varit annat som känts viktigare.

Däremot har jag sprungit en runda, eller de facto tio rundor nästan varje dag senaste tre veckorna. Vi befinner oss på en liten ö med de vackraste klipporna jag kan tänka mig och i den mysigaste lilla stugan. På ön finns en stig på 370 meter; ja detta är tydligen mätt på millimetern. Inte ett steg kan springas jämt, utan det är rötter, stenar, spångar, krokar och det gäller att konstant hålla tungan rätt i mun. Samt koncentrera sig på varvräkning. Tio varv per pass brukar jag på ett ungefär springa och alltså ca 4 km med lite transport till och från stigen. Alldeles lagom för semestern, men kanske max vad mina asfalt-fötter mäktar med. De får kämpa på ordentligt med att stabilisera steget och morrar ibland. Men starka lär de bli.

En av många fina mornar. Så mycket lugn. Och bra uppladdning av batterier och stigspringarfötter

En av många fina mornar. Så mycket lugn. Och bra uppladdning av batterier och stigspringarfötter

1 2 3 133